Magisk realism är ett litterärt begrepp och en genre som hanterar närvaron av magi i bokens verkliga värld som något helt naturligt. Magiska inslag ifrågasätts inte utan existerar som något självklart i ett sammanhang som kan beskrivas som vardagligt. Det finns många litterära exempel men det främsta av dem alla och föregångaren till de andra hittar vi i den latinamerikanske författaren Gabriel García Márquez böcker. Här samsas ett fantastiskt bildspråk med både magi och unik berättarteknik till en nästan magisk läsupplevelse.

Hundra år av ensamhet

Gabriel García Márquez skrev Cien años de soledad 1967 och boken har inte bara blivit världskänd för sin magi utan också för passionen och tematiken kring glädje, sorg, kärlek och hat. I den lilla byn Macondo i Colombia bor huvudpersonerna som alla tillhör familjen Buendia. Släkten växer upp i grundaren Ursulas vita hus och deras öden och äventyr vävs samman med magiska upplevelser. Läsaren får följa deras öden under hundra år och den unika berättartekniken ger skäl för namnet absurd logik där till synes fantastiska upplevelser är vardagsmat.

Andarnas hus

I Isabell Allendes debutroman La Casa de los Espíritus från 1982 får läsaren stifta bekantskap med familjen Trueba. Boken beskrivs ofta som en släktsaga med magiska inslag där läsaren också får veta en hel del om landet Chiles historia. Allendes styrka beskrivs ofta ligga i ett färgstarkt persongalleri och ett djupt beskrivande språk. Kärlek och sorg är närvarande på ett sätt som gör att känslorna nästan går utanför bokens sidor utan att varken läsaren, karaktärerna eller författaren tycker att det är det minsta märkligt. Boken fick sådan genomslagskraft att den också har filmatiserats 1993. Meryl Streep och Jeremy Irons spelar huvudrollerna i den efterlängtade bioversionen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.